Sifferpyssel igen.

Majkis älskar att leka födelsedag. Hon vill ligga i sin säng och låtsassova med tillhörande små fejksnarkningar. Och sen ska vi komma och sjunga. Med virkade bakelser på en bricka. Och ge paket förstås. Massa paket.

Hennes födelsedag verkar ju vara ganska viktig för henne. Så jag färgduttade hennes födelsedatum på väggen ovanför hennes säng.



Ja må du leva, Majkis. Hurra. Och grattis så mycket.
Om sisådär 8 månader.

Och Kungen har senaste dagarna lärt sig säga krama mig. Så nu säger han det lite då och då. Hur gott är inte det då?



Definitivt kramvänlig.

Fönt ja en körv så höppe ja i älva.

Jag har virkelivirkat lite nytt till Majkis leksaksspis. En liten pannkaka har det blivit. Och Majkis kan kasta den högt upp i luften med stekpannan. Precis som Pippi. Men hon säger att det är jättesvårt att få den att fastna i taket. Så som Pippis pannkakor gör. Kanske får ta och tapetsera taket på hennes rum med kardborre. Ja, så gör vi.
Och två små varmkorvar har det ju också blivit. I lite dansk design.

Och är man riktigt klurig. Så där klurig som Majkis är. Ja, då kan man ju använda pannkakan som korvbröd.



Detta är förresten mitt 250:e inlägg. Hade varje inlägg vägt ett kilo hade bloggen vägt ett kvarts ton. Det är jättetungt.

Riktigt glad veckostart på er!

Klipper band och kastar konfetti.

Idag är det nämligen premiär här på bloggen. En helt ny kategori ska öppnas.
Välkommen. Ta ett glas skumpa. Och lite snittar.
Finns där borta *pekar*.

Låt mig få presentera kategorin:

Sytt.
Jag har tjatat om i flera år att jag ska köpa mig en symaskin. Men jag har tvekat. Det är ju ganska smidigt att lämna bort tyg till mamma och senare få färdigstukna och färdigsydda gardiner hem. Ganska jättesmidigt.

Men jag ska ju för sjutton snart fylla 34 år. Nu var jag tvungen att ta tag i det. Och i torsdags kom den.



Men grejen är ju den att om man snart ska fylla 34 så är det *host* 18 år sedan man hade syslöjd. Och det var ungefär då jag senast satt och trampade på en symaskinstrampa. Men skam den som ger sig. Och här ser ni det allra första resultatet. Tadaaa!



En snurrkjol till Majkis. I snyggt blommigt retrotyg från farmors källare. Och jag ju bara tvungen att lägga till lite virkat. Så jag inte kände mig allt för vilsen.
En liten virkad mormorsruteficka fick det bli.

Ha en fortsatt riktigt go helg. Glöm nu inte att släcka lamporna ikväll. Earth Hour ni vet.
Och här hemma har vi de senaste dagarna infört en alldeles egen protesttimma. Fyra gånger om dagen protesterar vi. Och vi vill med den timman protestera mot Kungar som har feber och som låter som kaffebryggare.
Vi kallar protestaktionen Inhalation Hour.

Stängt pga sjukdom.

Jag skrev i förra inlägget att det alltid finns något att fira. Jag har nu lärt mig att man inte ska fira innan man kommit över ån.

Jag skrev tillexempel att Majkis var på bättringsvägen. Det var hon tillexempel inte. Senare på eftermiddagen fick hon nässelutslag över hela kroppen. Och det kliar och kliar. Dag som natt. Mest natt. Inatt läste vi Alfons Åberg kl 03.30. Rätt så trevlig bok iochförsig. Lite spännande så där.

Jag skrev också att Kungen verkar ha klarat sig från att bli sjuk. Ha. Gissa vem som fick feber på måndag eftermiddag.

Själv är jag hostig och har halsont. Och trött. Så trött att jag inte ens virkar om kvällarna. Nästan inläggningdags då va?

Och de där kexchokladarna jag skrev om. De i kylen som hade överlevt hela helgen ni vet. De ligger för närvarande riktigt, riktigt risigt till. Nästa gång nån öppnar kylen ligger jag på lur och smaskar i mig det första gul-röda jag ser i kylskåpsdörren. Och hoppas att det inte är kalvbuljong-tärningarna.

Ja, ni hör ju. Bäst jag lägger ner ett par dagar och återkommer när inläggen går mer i dur igen.

Och ja, just det. En sak till. Det är nån jäkla gåsflock som har bajsat grönt på halva vårt hus.



Relativt snygg grön färg ändå. Lite mullvad-mossig så där.

Känner dock att jag inte vill avsluta med en sådan himla ful bild. Har lite medkänsla för dig som har hittat hit och genomlidit hela mitt klagoinlägg. Avslutar därför med en bild med lite hopp om en bättre tid framöver.



Så där ja. Lovely. Vi ses!

Det finns alltid något att fira...

... därför behövde vi en virkad tårta. Så jag gjorde en.
För det finns ju verkligen alltid något att fira. Om man bara tänker efter lite. Idag firar vi t.ex att:

* Majkis börjar bli bättre efter en väldigt feberkrasslig helg. Hurra.

* väderprognosen lovar 13 grader varmt imorgon. Gott.

* att Kungen verkar ha sluppit dra på sig resten av familjens hosta. Pepparpeppar-hurra.

* att denna veckan är den sista med vintertid. Klockframskruvnings-kalas i helgen.

* Det ligger två kexchoklad i kylen som har oväntat överlevt hela helgen. Grattis till dem.

* och till sist... min lilla pappa har namnsdag. Bengt idag.
Grattis så mycket.
Och här vill jag poängtera att jag gratulerar att han har namnsdag. Inte att han heter Bengt.

Jag är en vanlig kanin.

Vanlig fast ovanligt fin.
Öronen mina är långa och fina.
Och viftar som öronen ska.



Jag har virkelivirkat en kanin. En liten sovande kanin. I sin finaste jordgubbsmundering. Jag utgick från mönstret på det sovande lammet jag gjorde. Gjorde lite ändringar. Tex fick benen bli öron. Och öronen fick bli små ben.



Majkis har ju lyssnat en del på de nya Melodifestivallåtarna. Och tycker att efternamnet Bengtzing är vansinnigt roligt.

-Mamma, haha, Kungen och pappa heter Bengtzing i efternamn!
-Jasså, vad heter du och jag då?
Majkis la huvudet på sned och log sitt mysigaste leende. Och sa:
-Du och jag mamma.... vi heter Bajs.



Och när Majkis sa det så lät det som om Bajs var det finaste man kan heta tillsammans.
Så då heter vi det. Iallafall idag.


Ha en riktigt go helg!

Tyst på bloggen. Idag.

Jag har tak över huvudet. Jag har mat. Jag fryser inte.

Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.

För att hjälpa smsa AKUT JAPAN till 72 900 för att skänka 100kr.

Ordlös onsdag.

Ordlöst. Men ett ord bara måste jag få lov att säga:

Äntligen.

Fast det jag egentligen vill säga är ju:

Äntligen vår. Så fantastiskt jäkla gott.

Men då skulle det ju ha blivit alldeles för många ord för att kallas ordlöst.

Eller ännu hellre hade jag ju skrivit:

Äntligen vår. Så fantastiskt jäkla gott att kunna sitta mot en husvägg, dricka en kopp thé och läsa en sprillans ny inredningstidning och bara njuta i solen.

Går ju inte. Ännu värre ju.

Så det får räcka med bara ett enkelt:

Äntligen. (Och så får ni tänka er det där som är så fantastiskt gott själva)

Glad ordlös onsdag på er.

Kungsbäver.

Kungen har förvandlats till en liten gnagare. Han tappade hans andra framtand i somras. Och först nu är den nya tanden på väg igenom. Och jag skulle tro att det kliar för allt som kommer i närheten i hans mun biter han på.
Häromdagen lade jag Kungen på hans träningsmatta i tvrummet. Och gick för att hämta något i köket. När jag kom tillbaka låg han och gnagde på ett av soffbenen.
Tur att jag kom tillbaka snabbt. Annars hade väl soffan blivit trebent.



Ett typiskt kännetecken för kungsbävrar är deras charmiga men dock glestandade leende.

Igår hittade Majkis en gammal micropopcornskartong i återvinningspåsen. Och tyckte att vi skulle leka bio. Bio innebär tydligen att Kungen, mamman och Majkis ska sitta på rad. Så nära tvn som möjligt. Och såklart att man ska äta låtsaspopcorn ur en gammal popcornkartong.

Igårkväll virkade jag popcorn till Majkis som hon kan ha när hon leker bio.



Vad gör man inte?

Sifferpyssel.

Härligt med lördag! Härligt med vår i luften! Härligt med godis! Härligt med lite sol! Och härligt med Melodifestivalsfinal!

Jag var inne i en härlig liten inredningsbutik i veckan. Och hittade helt underbara sifferschabloner.



Och jag visste direkt vad jag skulle ha dem till. Bara att sätta igång att pyssla. Fem gamla ekljusstakar fick ett lager med vit färg. Och så svarta svampduttade siffror på det. Och nu vill jag sifferdutta slumpmässigt överallt. Spotta ut snygga siffror som en bingomaskin. 2 18 34 72. 14 2 0 39.



Mycket nöjd. Siffrorna på ljusstakarna är förresten numret du ska ringa när du ska rösta på Eric Saade ikväll. Haha, nej, så knasig är jag ju inte, det hade ju varit jättetokigt att ha Eric Saades röstningsnummer på väggen, jättetokigt verkligen.
Numret går ju förstås till The Moniker.

Mr Stampe.

Majkis fick en kanin av tomten i julas. Hon fick den när hon lämnade sina nappar. Och ända sedan dess har Stampe varit väldigt viktig. T-Y-P-L-I-V-S-V-I-K-T-I-G.

Jag kom på att Stampe har bott hos oss snart 3 månader. Och utan att ha fått nått endaste att käka. Stackarn.

Jag virkelivirkade ihop ett par smaskiga morötter.



-Det var banne mig på tiden. Skitskallar.

Beroendeframkallande ljuslyktor.

Hjälp. Jag är fast. Jag har börjat virka ljuslyktor. Med mönster från fina IA nyckelpiga. Och jag kan sjutton inte sluta.



Nä, jag kan inte sluta. Och varför ska jag? Egentligen. De blir ju fina. Och de är väldans roliga och lätta att göra. Enda anledningen skulle väl vara att mina små ljuslyktor från IKEA börjar ta slut. Synd. Då kanske jag måste åka dit snart då. Jättesynd. Verkligen.


Och till sist vill jag dela med mig av lite visdom:


Du kan icke hafva för många ljuslyktor.

gammalt Kungen & Majkiskt ordspråk

Namnkalas. Och presenten därtill.

Idag ska vi på namnkalas. Det är Kungen och Majkis lill-kusin som ska firas. Och jag har virkelivirkat ihop en babypläd i present. Det tog sin lilla tid. Men den blev fin. Och det är ju huvudsaken.
Pläden är gjord av 48 stycken grannywheel-rutor. Tildagarn i skönaste bomull. Mitt största virkprojekt hittills. Och det lär inte bli några grannywheelöverkast inom den närmsta framtiden. Om jag säger så.



Jag skrev för några år sedan en barndikt. Och jag tänkte att den kunde passa bra att lägga ut här en bebisfirardag som denna.

Liten barndikt.

En liten ängel började färden,
från himlen och ner till världen.
Hos vem ska jag hamna,
vem ska mig varmt omfamna?
Vem ska ge mig tröst,
lugna mig med sin trygga röst?
Vem ska älska mig utan villkor,
varsamt torka bort min ledsna tår?
Vem ska mitt första leende få,
och stötta mig när jag ska börja gå?
Ängeln log och visste att hon gjort det bästa av val,
klippte glatt sina vingar och snabbt era hjärtan stal.
Vilken tur att ängeln själv fick bestämma,
nu är hon äntligen där hon hör hemma.

// Erica



Hoppas pläden värmer dig, lilla F.

Jag har satt detta inlägg på timer. Så att lillkusinen med föräldrar inte skulle se pläden innan paketet öppnas. Så just nu sitter jag och käkar smörgåstårta. Troligtvis fullt upptagen med att intensivt men diskret peta bort leverpastej.

Ha en riktigt mysig fortsatt söndag.

Smart yrkesval.

Majkis kompis T sa att han ville bli polis när han blir stor. Sedan frågade han Majkis vad hon skulle bli:
-Jag ska bli prinsessa när jag blir stor.

Klart hon blir inspirerad när hon har en Kung som storebror.



Och Majkis har plötsligt fått för sig och går runt och säger att hon ska få ett syskon. Är ju så där halvbra när folk redan sneglar misstänksamt på min fluffiga bullemage.

-Mamma, jag ska få ett syskon!
-Jaså?
-Ja, du har en bebis i magen.
-Nää, mamma har ingen bebis i magen.
-Nä, inte nu. Sen. När du är femtio.

Gulp.

Så nu hoppas jag att Majkis inte blir spådam när hon blir stor. Tänk om ungen har siande egenskaper? Nä hujeda. Prinsessa får det bli.

Så nu har vi gått in i hårdträning. Och förlängesedan skickat in alla ansökningar till Stockholm. För visst måste det rent logiskt finnas prinsessutbilningar på Kungliga tekniska högskolan? Har inte hört något från dem nämligen.



20 högskolepoäng i förfinad Törnrosa-teknik. Bör inte bli något problem. Men vi övar på.

Nu får vi bara hoppas att Vickan och Danne fixar en arvinge snart. Så det inte blir allt för stor åldersskillnad på Majkis och honom. Eller henne för den delen. Jag är inte den som är den. Bara jag får ett fett apanage.

Mars pannkaka.

Och så var det mars. Ingen vår så långt ögat kan nå. Och jag känner att det kanske kan vara lite mitt fel. Jag har nämligen glömt att ta ner julbelysningen.



Bild från morgonen. Förlåt.

Men nu är den iallafall nertagen. Så nu kommer det minsann bli vår. Snart. Alldeles strax.

Och apropå pannkakor. Jag har virkelivirkat något till min lilla Pippilotta. Som älskar pannkakor. Och absolut tycker att man ska kasta dom så de fastnar i taket. Precis som Pippi.



Denna gången blev det en liten söt tjolahopptjolahejtjolahoppsansa-basker.



Och ta mig sjutton. Nu rasar det snö från taket. Himla tur att jag äntligen tog ner granslingorna, va?