Virkad mobil. Med skogstema.

 Inom bara några futtiga veckor ska min lillasyster få sin allra första knodd. Stort. Jag tror att Bebis vill ha en mobil över vaggan i sitt skogsinspirerade rum. Moster fixar det.

I somras samlade jag på mig en massa flytvedspinnar när vi var på semester. Vad i hela friden ska du ha dem till undrade sambon. Man vet aldrig när man behöver flytvedspinnar svarade jag. Som nu till exempel. Jag tog två pinnar målade dem med vit akrylfärg och band ihop dem på mitten. Och huxflux hade jag en mobilgrund.

 Mobilfigurerna är virkade i Tildagarn och virknål nr 3,5. Mönstret till lodjuret hittade jag hos Annika. Kanske att mina tofsar på lodjursöronen gick lite över styr. Men jag tror det beror på att han är nyvaken och inte har hunnit kamma sig ännu. Och inte har han några armar att kamma sig med heller för den delen. Så tofsig it is.

 Mönstret till snigeln är mitt eget och det hittar du här.

 Nyckelpigemönstret är också mitt eget. Och det hittar du här.

 Likaså ugglemönstret är mitt och det hittar du också hemma hos mig.

Flugsvampen hittade jag på vartefter jag virkade. Till sist virkade jag en bladgirlang och dekorerade flytvedspinnarna med.

Sisådär ja. Nu kan Bebis få komma. Precis närsomhelst. Jag vill sniffa Bebis i nacken. Och lämna över en mobil. Med skogstema. Men mest sniffa i nacken.

Välkommen till scarfsfabriken.

 Nu är Kungen 11 år. Och alla scarfsar som finns i butik att köpa är i storlek från 0-6 månader. Ganska pluttiga alltså. De funkar ju fortfarande men pluttiga, det är de ju. Jag fick helt enkelt fixa nya och större. Jag köpte lite schyssta trikåtyger. Fleece till baksidan och tryckknappar. Ritade ett eget hittepåmönster. Målade av och klippte ut.

 För att sy ihop scarfsarna behövdes en overlockmaskin. Hade ingen. Min mamma har en i sitt garage. En monster-overlocksymaskin i storlek som ett skrivbord. En monster-overlocksymaskin som både gör en overlockkant och skär rent. Samtidigt. Så jag tänkte att det var lika bra att mamma sydde. Jag behöver nämligen alla mina fingrar när jag virkar.

Nu har Kungen 6 nya scarfsar. I alldeles rätt kunglig storlek.

Och igår blev sambon biten av en stor svart spindel när vi satt på altanen. Biten. Så det gjorde ont och blev ett rött märke. Väldigt läskigt kryp. Nu väldigt mosat kryp.
Sambon lever fortfarande. Bra. Så nu väntar jag bara på att han ska börja förvandlingen. Så att jag kan hyra ut honom som Spindelmannen på barnkalas i sommar.

Saker man kan göra på sin födelsedag.

 Man skicka iväg ungarna till skolan en efter en och sedan krypa ner i sängen och ta en god födelsedagssovmorgon. Efter det kan man ta en födelsedagsdusch. Man kan då även passa på att raka de vinterlurviga benen eftersom att det är kortbyxeväder ute.
Ungefär här kan man börja fundera på när sambon egentligen ska komma på att det är ens födelsedag.
Efter duschen man hänga ut tvätt ute i friska luften för allra första gången. Och när man ändå är där ute kan man upptäcka att det har flyttat in talgoxar i den vindpinade fågelholken på Majkis lekstuga.

 På grund av kortbyxevädret kan man även stanna kvar ute och sola en stund. När man solar framsidan kan man lyssna på Alex o Sigges podcast. Och när man solar baksidan kan man läsa Fredrik Backmans senaste bok; Min mormor hälsar och säger förlåt.

När man tröttnat på att ligga still kan man ta på sig sina nya löparpjucks och gå en rask sväng. Det kan vara så att man köpte dem i höstas då man hade läst Martina Haags bok om löpning. Och blev lite sugen. Men att det snart gick över. Och man lät skorna ligga kvar i lådan. Tills nu. När man lyssnat på Martina Haags vinterprat i podversion. Kanske att man ska testa att springa nån gång med. Men inte på sin födelsedag. Hur skulle det se ut.

 När man gått en sväng kan man åka iväg till lite affärer och gå och gotta sig. Köpa lite nytt pysselmaterial på Panduro kan man göra då. Och en fönsterputsningsmaskin från Kärscher. Och lite nya vårfräscha blommor till hemmet. Så man kan byta ut de skittrötta och not so fun anymore påskliljorna.

När man kommer hem efter lunch kan sambon ha kommit på att man fyller och ge en väldans fina paket och skönsång. Bättre födelsedagspresenter sent än aldrig. Och det är ju faktiskt ens födelsedag fortfarande. Rent tekniskt.

Resten av födelsedagen kan man bara vara. Och man kan virka. För när man virkar så känns det lite som ens födelsedag. Alla dagar.

Man kan ta ett djupt andetag och känna efter. Fundera. Hur är det möjligt att man gick från att vara 28 till att helt plötsligt fylla 37?

Det är ingen vanlig dag.

Det är det verkligen inte. Idag är det nämligen skärtorsdagen. För 11 år sedan var det också skärtorsdagen denna dagen. Och på just den skärtorsdagen föddes Kungen. En liten påskkyckling på lite drygt 3 kilo fick se dagens ljus för allra första gången. Vi tyckte att han var liten.....men jämfört med sina rumskamrater på neonatalen var han gigantisk. Han vägde faktiskt mer än de andra två små gossarna gjorde tillsammans.

Ja, då var han ganska stor...men nu är han liten för sin ålder. Lillasyrran växte om honom för flera år sedan. Ja, Kungen är verkligen liten men naggande god.

Tänk att 11 år kan gå så fort. Och samtidigt kännas som evigheter sedan.

Idag på hans elfte födelsedag har vi sjungit sånger för honom. Och han har skrattat och sagt igen. Och jag tror nog att han kände att det var något speciellt med denna dagen. Det är ju skärtorsdagen. Och för 11 år sedan var det också skärtorsdagen. Och just den skärtorsdagen började sagan om Kungen.

Grattis på din dag älskade ungen.

Virkad Elise-sjal.

 Efter alldeles för många spindelsjalar och döskallesjalar, tyckte jag att det var hög tid att prova någon annan sjal.
Efter lite runtsurfande på Ravelry hittade jag mönster på denna fina sjalen. The Elise Shawl.

 Beskrivningen finns både på engelska och som diagram. Diagrammet ser för all del lite rörigt ut...men efter ett tag klarnar det. Och efter bara några varv är det bara två varv man varierar mellan. Och då kan man släppa diagrammet och virka när man tittar på Game of thrones. Eller House of cards. Eller annat valfritt tvprogram.

 Det hela började egentligen med att jag hittade ett garn på rea. Och sedan letade jag mönster som skulle kunna passa. Garnet hette Creative reflection. Köpte två nystan. Ett rosa. Och ett turkos-grön-gult-rosa. Använde mig av virknål nr 5.
Det syns inte på bilden. Men garnet är glittrigt. Väldigt glittrigt.

Så nu kan jag gå runt på stan och glittra i regnbågens alla färger. För vem vill inte se ut som en blandning mellan en sjöjungfru och en enhörning. Liksom.

Påskäggspyssel.

För att vara en person som gillar pyssel har jag gjort väldans lite dekoupage under mina dagar. Det har hänt ungefär...låt mig tänka...ja, ungefär aldrig gånger. Men nån gång måste ju vara den första tänkte jag och köpte mig en flaska dekoupagelim. Och eftersom påsken är på antågande kan det ju passa väldans bra att ta sig an ett par gamla påskägg. Ni vet såna med extremt färgglada kycklingar på. Vi har sparat ett helt gäng såna i vår städskrubb. Man vet aldrig när man behöver ett påskägg eller två.

Hursomhelst. Jag började med att måla påskäggen vita. För annars kommer de färgglada kycklingarna skrika igenom. Jag klippte ut rosenmönstret ur en servett. Och på den andra använde jag mig av hela servetten. Jag delade servetten så jag bara hade det översta lagret kvar. Sedan kladdade jag på dekoupage-limmet på äggen och la försiktigt dit servetten/servettutklippet. Klappade lätt undertiden för att få det så slätt som möjligt.

När det torkat till en stund gick jag över med dekoupagelimmet igen för att lacka över servetten för bättre hållbarhet. Och när det torkat ja, då var det bara att lacka en gång till. För ännu bättre hållbarhet.

Jisses, vad roligt det var att dekoupagera. Tur att det blidde lim över.

Och Majkis har minsann också påskpysslat. Hon gick ut och samlade kottar och videung och gjorde ett gäng kottkaniner. Japp. Kottkaniner. Inga konstigheter.

Hur påskigt som helst.

Ikväll ska jag se det första avsnittet på senaste säsongen av Game of thrones. Som jag har längtat. Hoppas ingen som jag gillar dör.