Majkis målade en tavla. Jag med.

Jag och Majkis var målarsugna. Jag införskaffade canvasdukar. Penslar. Och akrylfärg. För akrylfärg torkar ju så väldans mycket snabbare än oljefärg. 

Majkis fick börja måla efter att vi hade klätt in hela vardagsrummet i vaxduk. Hon valde att måla en sommaräng med sköna pastelltoner.

En riktig gladtavla. Med ett glatt bi.

Sedan var det min tur att börja måla. Jag sprayade först halva tavlan med guldfärg. I garaget. Som liten bonus fick vi guldskimmrande garageväggar. Det piggar alltid upp. När sprayfärgen torkat började jag akrylkludda hejvilt.  Och potatistryckte cerisa prickar. Bokstavligen potatistryckte.  

Och till sist målade jag dit ett favoritcitat.

Citatet jag valde hittade jag för ett tag sedan på Pinterest. Och där stod det att det var Tolkien som hade skrivit de orden i en Sagan om ringen-bok. Urmysigt, tänkte jag. För jag gillar verkligen Tolkien. Och små hobbitar. Störtgillar hobbitar.
Jag fick för mig att kolla upp citatet på nätet. Och då visade det sig att det inte alls var Tolkien som hade skrivit orden. Näpp, inte alls.. Det var istället från början ett spanskt ordspråk. Poco a poco se anda lejos. Låter lite som en maträtt.

 Även med små, små steg kommer man långt till slut. Och det stämmer ju faktiskt.
Himla tur jag inte skrev Tolkien på canvasen hörrni. Då hade jag verkligen gjort en tavla.