Och här är är grabbarna grus: Kungen, Skalmans goa storebror och Skalman himself.
Kungen kör som vanligt sin hänga-med-armen-som-i-en-raggarbil-stil.
Kungen övade hela vägen dit på att säga Skalman. Och han kunde jättebra. Sedan träffades vi och Kungen sa inte pip. När vi sagt hejdå och precis gått runt hörnet....gissa vem som börjar ropa:
-Skaaaaalmaaaaaan!
Det var en konstig känsla att träffa någon första gången, som man har följt och pratat med på nätet under en längre tid, det kändes verkligen som om vi hade träffats förr. Skumt...men verkligen, verkligen jättetrevligt!
Tack så mycket familjen Skalmansson, för den mycket trevliga pratstunden, det får vi göra om!
Vad kul att träffa nån man skrivit med ett tag.. Kan tänka att ni hade trevligt..
SvaraRaderaKram Mia
Tack själva! Det var såååå roligt att ses och det är precis som du säger, känns som om vi kände varandra redan innan =).
SvaraRaderaNu är vi hemma igen. Skönt! Ska se om jag orkar uppdatera bloggen också.
KRAM!