Saffransdrömmar.

Jag har bakat saffransdrömmar. Så spröda så de bara smälter i munnen. Har ni någon gång ätit saffransdrömmar, ljumma direkt från plåten? Om inte, gör det.

Saffransdrömmar.

150 g margarin
4½ dl strösocker
1½ dl olja
1-2 msk vaniljsocker
1 tsk hjorthornsalt
5 dl vetemjöl
1 pkt saffran (0,5g)

Rör rumsvarmt margarin och socker så det blir så där fluffigt. Häll i oljan. Och rör igen.
Mortla saffran med lite socker, häll i saffranet i smeten. (Det står ett paket, men jag tog två. Ska det va ska det va rejält.)
Blanda mjölet, vaniljsockret och hjorthornssaltet, blanda sedan i det i smeten. Tydligen går det jättebra att glömma vaniljsockret. De blir väldans goda ändå. Har jag...hört.
Rulla kulor och lägg dem glest på en bakplåtspapprad plåt. Grädda på 150 grader mitt i ugnen i cirka 20 minuter.
Enligt receptet skulle det bli ca 100 drömmar. Jag fick 56.
Ska det va ska det va rejält.



Majkis vaknade härom morgonen av min väckarklocka, då jag skulle upp och jobba. Hon satte sig upp i sängen och såg sur ut.

Majkis:-Vad var det som lät?!
Mamman:-Det är ju min väckarklocka.
Majkis:- Jag tycker den är läskig!

Majkis ska på sin 4-årskontroll imorgon. Har egentligen ingen aning om vad de ska kolla. Men nu kan jag ju iallafall säga åt BVC-tanten att hon kan sätta en bock i väldigt-normal-och-sund-relation-till-väckarklockor-rutan. Om de nu har en sån.