Chokladfudgetårta. Och Burberry.

Chokladfudgetårta. En sån slängde jag ihop igår. Och det var precis lika gott som det låter. Om inte godare.
Seriöst. Gör den. Ät den.

Chokladfudgetårta.

Själva kakan.

150 gram smör

2 st ägg

2,5 dl strösocker

1 tsk vaniljsocker

1 msk kaffe, kallt

1,5 dl vetemjöl

0,5 dl kakao

1 tsk bakpulver Fudgen. 1,5 dl vispgrädde 1,5 dl strösocker 2 msk ljus sirap 100 gram mörk choklad 75 gram smör, rumstempererat

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt det svalna. Vispa ihop ägg, socker och vaniljsocker. Tillsätt kaffet. Sikta i mjöl, kakao och bakpulver. Rör i det smälta smöret. ( Jag drog ner 0,5 dl socker i både själva kakan och i fudgen. Tro mig, tårtan var väldans söt ändå.)
Häll smeten i en smord form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Grädda mitt i ugnen ca 20 minuter. Låt kakan svalna i formen. Kakan såg lite dallrig ut i formen när jag tog ut den, men den blev kanon efter att den hade fått svalna. Så där klibbetikladdigt god. Mitt tips är att ha den i kylen en timme eller så, så den hinner stelna till ordentligt, innan fudgen läggs på.
Och här kommer då vi till fudgen: Blanda grädde, socker, sirap och choklad i en kastrull. Låt koka under omrörning några minuter till en tjock och blank smet. Jag kokade smeten runt 6-7 min. Ta kastrullen från plattan och rör i smöret. Häll smeten på chokladbotten och låt kakan kallna. Ha i kylskåp minst ett par timmar innan servering så fudgen hinner stelna ordentligt. Pudra eventuellt över lite kakao innan servering.
Jag serverade med lättvispad grädde och lite färska jordgubbar. Väldans smarrigt.

Och jag har ju knytit vänskapsband. Men efter 9 hjärteband kände jag att jag ville avancera mig lite. Och göra ett lite mer vuxet band. Jag surfade runt och hittade det här. Ett vänskapsband in Burberrystyle. Gick ju sjutton inte att låta bli.

Ett band med 14 trådar. 14 trådar av Tilda bomullsgarn. Som ni ser på bilden ovan klippte jag jack i en kartong för att hålla reda på trådarna i början. Först en tråd i varje jack, och efter en knytomgång flyttade jag dem så de fick trängas två i samma jack. Så att bandet inte skulle bli glest i början.

Och jisses vad roligt det var att göra. Knyteliknyt. Nackdelen var väl att det här bandet inte alls hjälpte mig med mitt nya beroende att knyta band. Jag blev ju snarare ännu mer fast.

Men vad i hela friden gör väl det?!