Om att resa som en 4,5-åring.

 Man börjar med att sova på hotell. Och vägra somna med motiveringen:
"-Jag kan inte sova för mitt ben är så vaket." Men för att sedan ändå hoppa upp när klockan ringer kl 03,45. Pigg som en lärka. Förväntansfull. Man visar inte kort på mamman vid samma tid, för omtänksamhet till omvärlden.
Man flyger för allra första gången. Man checkar in på sitt hotell med Bilar-tema. Och bryter ihop för att det är Bärgarn på dörren till rummet och inte Blixten.
Man knallar 10 minuter till själva huvudsyftet med resan.

 När man kommer dit blir man så här glad.

 Och man börjar genast spana efter Musse Pigg och prinsessorna.

 När man har fattat att man verkligen är på det där stället som man har kollat på på Youtube tusen gånger, och snart äntligen får åka den där Dumbo-karusellen, ja, då kan man ju faktiskt bli ännu gladare.

 Man kan åka många karuseller. Ju färggladare desto bättre.

 För att träffa en prinsessa var det en aning väntetid. Så då hoppar man det.....

 ...för man kan ju faktiskt lyckas springa på dem i parken....

 ...och man kan se dem i paraden...

 ...tillsammans med andra favoriter.

 Och det är väldans mycket roligare att strosa runt och kolla på mysiga hus än att stå i kö.

Och när föräldrarna nästa morgon säger "vi tycker att vi måste åka in till Paris när vi ändå är här" ja, då är det ju bara att hänga på.

 
 På tåget dit kan man ju t.ex roa sig med att ropa till fransmän med hörlurar:
-SKA DU GÖRA EN MASSA MINIMELLO-GUBBAR, ELLER?

Och när valet kommer mellan att kolla på ett väldans högt torn eller åka karusell....

 ...ja, då är ju valet enkelt.

 Man kan även hjälpa sin mamma att hitta schyssta fotoobjekt.
-Ta kort på snoppen, mamma!

 Men sen kan man ju kolla lite på det där rackarns tornet dårå.

 Och man kan ställa hundra frågor om varför Triumfbågen heter Triumfbågen.

 Och när man är lite trött, kan man stanna till på ett mysigt café och äta lite bananasplit.

 Sen orkar man köra lite snygga poser framför gamla kyrkor. Och så.

 Sedan måste man skynda sig tillbaka till Disneyland, man kan liksom inte missa paraden. Den här dagen heller.
Då kan man ju vinka till sin nyfunna favorit.
-Han är så snygg i håret, mamma!

 Och man kan åka en knarrig bergodalbana. Fast man egentligen inte vågade.
-Jag är så modig!

 Sista dagen kan man äntligen krama sin favorit.
-Vilken tur att jag hade prinsessfrisyr när jag träffade Musse. Han tyckte nog att jag var fin då.

 Sista dagen kan man även shoppa lite souvenirer. Svårt att välja bara. Här kan man bryta ihop för att man inte får köpa en barnprinsessklänning för 1000 kr. Eller det kan man förresten göra när som helst under resan. Lite då och då kan vi säga.

 Lycka är när man lyckas hålla sig vaken så länge att man får se sagoslottet upplyst....

 ..och när man säger att man är jättetrött kl 22.52 får man en massa kinderägg-choklad instoppat i munnen så man orkar se den fantastiska ljus-, vatten- och fyrverkeri-showen kl 23.00.

 Ja, lite trött blir man allt av alla intryck. Inte konstigt att man slocknar en stund på planet hem.

-Mamma, jag vill åka till Disneyland snart igen!
-Ja, det kan vi säkert göra, men det blir säkert inte förren om ett par år.
-På fredag?