Kungen, du med fötter med ärr efter operation,
hur har du det egentligen med din cirkulation?
Stampisarna ju ständigt kalla är,
fast du nästan alltid dubbla sockar bär.
Är det för att du inte står, är det för att du inte går?
Mamman gnuggar fötter, blåser värme på dina frusna tår.
Av snälla Tomten du nya tofflor fick, fula som få,
men varma ju, kanske de kan tina dina fötter som är lite blå?
Fina goa fötter, lena som när du var liten var,
Ja, Kungen, du har minsann dina fluffiga bullefötter kvar.
Rekordmånga mammapussar har de iallafall fått,
dessa snart 7-åriga fossingarna som inte en endaste meter har gått.
7 kommentarer:
Vackert. Fick mig att fälla några tårar av sorg och längtan. Den där som finns i en liten molekyl nästan jämt och ständigt.
så vackert, bossemor. Att du kan dikta med...och så vackra ord. /kram
Så vackert skrivet och även jag gråter.
Känner så väl igen de där små bulliga kalla fötterna.
Här kör vi tunna strumpor stickade i angoraull, sedan vanliga strumpor och ytterst fårskinnstofflor. Ändå är det kalla.
Kram
Så fint du skriver..
Kram Mia
Tack ska ni ha :-)!
Vilken vacker, kärleksfull dikt..
såååå fint! Man blir rörd! Funderat på att skriva en barnbok - jag tycker du är duktig och skriver så fint och roligt och sorgligt! Jag gör såklart bilderna...
Skicka en kommentar