Mamman: Det var väl roligt att du äntligen tappade din lösa tand!!
Majkis: Men jag tappade den inte, det var ju du som drog ut den.
Ja. Det kan ha varit så. Men till mitt försvar så var tanden väldigt, väldigt lös. Och såna lösa, lösa tänder kan man ju inte låta bli att dra lite i. För att kolla om den lossnar liksom. Det gjorde den.
9 kommentarer:
Alltså...att dra ut tänderna på ungarna! Veeet inte om det är såå schysst!=)) Men det är klart blir "offret" så där glad och söt efteråt, så kan det ju helt klart vara värt det!=)))
Kramis
Lycka! Första tanden man tappar är verkligen en stor händelse i livet. Tänk att det sen också blir en peng av den!? / Annika
haha, det är bättre att man drar ut den än att den hänger där och dinglar tills man blir tokig.
Tandfeen är bra
Trevlig torsdag
Oj, jag får inte ens komma nära lösa tänder här hemma! :)
Vilken lycka! Jag får bara peta jätteförsiktigt på lösa tänder, knappt ens vicka! Men oj, vilken stor händelse i Majkis liv!
Vilken milstolpe! Tur att tandfen kunde komma, hos oss har det ibland hänt att hon inte hunnit komma. Ibland har tandfeerna så mycket att göra, så de får komma kvällen efter istället... ;-)
Vilken lycka!
Igår länkade jag till din blogg. Är så tacksam för all inspiration du ger och allt du delar med dig av. Ha en skön söndag!
Kram Carolina
Lyckliga Majkis!
Sonen här hemma surar och surar för att kompisarna verkar tappa tänder i tid och otid på löpande band låter det som...
Och han dra och känner och försöker vicka men de sitter som berget till hans stora förtret.
Ha en fin dag!
Skicka en kommentar