Igårkväll pysslade jag ihop en dörrkrans. En stor maffig dörrkrans i moffig grön mossa. En liten välkommenskylt i zink får pryda kransen så länge. Kanske lägger till något när vi kommer lite nämre jul.
Jag köpte Sarah Dawn Finers julskiva häromdagen. Kunde inte låta bli när den låg precis brevid pepparkakorna i affären. Om skivan var finstämd och vacker? Jajamän. Var den vintrig? Jorå. Var den så där julig så det ploppade julgranskulor ut ur öronen? Näpp, inte. Men den passar ju absolut nu när man kör lite lightjul så där.
Majkis är inte så intresserad av kläder och så. Man får istortsett ta på henne vad man själv tycker. Än så länge.
De enda gångerna Majkis själv har valt kläder i affär har hon valt:
En grön spindelmannentröja.
En Byggare Bob-tröja.
Och en tröja med monstertrucks på. Fast hon säger att det är traktorer.
Häromveckan köpte jag ett fint diadem med en rosett på till henne. För att jag själv tycker det är så himla fint med diadem. Och med rosetter.
Majken tog glatt emot diademet. Och sa tack så mycket. Satte på sig diademet, som bilden visar nedan, och sa:
-Kolla mig då mamma! Jag är en pirat.
haha. gullunge.
SvaraRaderaHon är helt underbar, din Majkis!!!
SvaraRaderaHon är ju för gullig den där Majkis - och rolig!!! :D
SvaraRaderaMaffig krans! Det lär inte bli några kransar i år heller eftersom marken hux flux frös innan jag hann lägga upp ett mosslager.Ja, det är naturligtvis det som det beror på och inte att varje krans jag försöker binda ihop blir ett racket utan dess like.
SvaraRaderaDu, det är nog ganska skönt att slippa julgranskulor (=PUMLOR!!!) som ploppar ut ur öronen så det var nog lagom julfeeling på den skivan.
Skön användning av diademet, säger jag...
Coolaste piraten jag sett!!=)
SvaraRaderaKraaam