Ett stort famnsteg.

Kungen kan inte tala om för oss vad han vill, inte vad han behöver.
Han endast härmas och citerar låtar, så det räcker och blir över.
Men häromdagen när jag och han låg nära i sängen och mös,
sa han ett ord som gjorde mig väldigt varm inombords och jag rös.
Kungen har hittills tålmodigt fått lita på att vi gissa kan,
gissa, försöka tolka vad han behöver, ligga, sitta, vad vill han?
Ord har stor makt, de kan hjälpa att styra det man vill göra,
när man behöver mycket hjälp och inte själv sina kroppsdelar kan röra.



Häromdagen var det inte sitta eller ligga Kungen ville göra,
utan det var det fantastiska ordet... kramas jag fick höra.

Du sa kramas, och kramades gjorde vi hårt, du och jag, älskade ungen.
Vet du om att det du gjorde var viktigt och stort, allra finaste Kungen?

Här är din och din systers allra första kram, så himla söta ni var.
Majkis liten och arg och Kungen med sin stoltaste min, som han fortfarande har kvar.