fredag 19 mars 2010

Fredag...igen?

Men vad sjutton vad tiden går fort nu...är snart sommartid ju! Jag tror att man inte riktigt hängde med för att det har varit snö så länge. Själva tidsräkningen frös väl liksom till lite.
Vill förresten be om ursäkt då jag misstänker att jag har något att göra med att våren inte riktigt ville komma. Jag hade glömt, och tog ner min julstjärna i fönstret igår... och på kvällen blev det ett helt gäng plusgrader på termometern, snön smälte och det började droppa från taken.
Stackars våren måste ha tittat in i mitt fönster i flera veckor nu och varit helt förvirrad.
Jag lovar att ta ner alla julsaker tidigare nästa år. Promise.
Men håll med om att aldrig har slask och små synliga brun-sunkiga gräsplättar varit vackrare.

Vi har precis fått hem Kungen efter ett korttidsdygn. Han hade haft det kanonbra och ikväll blir det fredagsmys hela familjen. Härligt!
Majkis ville ha chips redan i morse när hon fick reda på att det var fredag. Det ville iofs jag också. Men jag slängde mig iallafall inte på golvet och skrek när jag inte fick. Jo lite. Men jag ställde mig upp mycket snabbare än Majkis iallafall.

Majkis lekte i sitt rum häromdagen med sina playmobil-gubbar och Pippi-figurer i Pippihuset.



Plötsligt, mitt i leken, hörde jag henne säga:

-Nu kommer Kungen. Flytta på dig Majkis.

Aj. Aj i hjärtat.
Hoppas verkligen att hon inte känner sig undanskuffad, stackars liten. Det blir ju ganska mycket:
"Var försiktig med Kungen, Kungen är ingen häst, kan du flytta på dig, Kungen ska sitta där, kan du hoppa någon annanstans så du inte råkar hoppa på Kungen, inte ge mat till Kungen han kan ju inte äta med munnen, nej, inte banan heller."

Jag har ju läst om syskon till funktionshindrade som känner att de inte riktigt hamnat i samma fokus som sitt syskon, och så vill man ju verkligen inte att något av ens barn ska känna. Det är vid de tillfällena man tycker att det är extra skönt att korttids finns. För både vår, Kungen och Majkis skull. Vi får sova på natten, Kungen slipper oss föräldrar och en ettrig huligan-lillasyster ett dygn och Majkis får oss helt för sig själv.

Kungen och Majkis blir ju irriterade på varann då och då, som syskon blir, men det verkar faktiskt som om de i grund och botten tycker om varann och myser i varandras närvaro. Oftast vill säga.



Allra finaste Kungen. Allra finaste Majkis.

4 kommentarer:

Nattmia sa...

Alla syskon tycker nog om varandra i grunden men man måste ju bråka ibland ;-)

Jaha, så det är ditt fel att våren väntar på sig.. Eländiga du ;-) Men tur att stjärnan kommit ner nu. Skall försöka påminna dig nästa år ;-)

Njut nu av fredagen och chipsen..

Kram Mia

Karin sa...

förstår, vilken grej att höra. Men jag tror inte du ska fästa dig så mycket vid det. Jag tror att majkis känner sig lika älskad som kungen.
Tror det är mer, det att de orden är det hon hör dig säga i vardagen. Det liksom hör tillhennes liv. ungefär som allt annat de härmar i den åldern, som hör till vardagen. Jag hade ju huset fullt av dagbarn, när mina växte upp. Och hur många gånger fick inte jag höra ord som jag sa, i vardagen, med mina dagbarn. Så jag tror det är mer en igenkänningskänsla för henne. ( vet inte om det finns något sånt ord..haha)
Kram/karin

kungen o majkis sa...

Nattmia: Tack ska du ha...och chipsen smakade mycket bra lite senare på fredagen ;D! Kram!

Karin: Ja, det är säkert så...hon snappar ju upp ord och fraser hej vilt för tillfället :)! Kram!

Bettina sa...

ooo, så fin bild!