Terapivirkning.

Jag kan inte virka så mycket ännu men jag var ju bara tvungen att virka något till lilla systerdotterdottern som föddes förra veckan. Jag blev nu alltså....typ *host* gammelmoster.



Små, små rosa skor till små, små goa fötter.

Är ni sugna på ett eget par hittar ni en kanonbeskrivning här.

Nu var det längesedan...men inatt var det dags för en kunglig nattkonsert igen. Kungen vaknade klockan 23 och var vaken till 04. Och sjöng. Och lite då och då ropade på pappa som låg brevid. Kan förstå Kungen... hur roligt är det att sjunga så himla fint och tråk-publiken försöker sova under tiden?

Annorlunda teparty.

Sambon gick upp och gav mig lite sovmorgon i morse. Jag låg och slumrade lite när jag plötsligt hörde Majkis:

-Åh nej. HJÄLP! Majkis tappa tepåsar i rumpan! I RUMPAN!

Då plötsligt slumrade jag inte längre. Plötsligt var jag klarvaken.

Hoppade ut i köket och hittade en massa te-påsar på golvet. Ingen Majkis och ingen rumpa. Majkis hade förflyttat sig till toaletten och använde skålen, som thepåsarna nyss låg i, som potta till Herr Nilsson. Hennes mjukis-apa.

Ja, vem vill ha tepåsar i rumpan när man ska uträtta sina behov liksom?

Men du Herr Nilsson, ärligt talat, nästa gång du känner att det kniper kan du väl använda något annat än min nya fina födelsedags-Greengate-skål är du snäll.




Och för er som undrar hur det går med mitt virkande...till er säger jag att det går sådär. Jag får fortfarande stickningar i handen om jag virkar för länge. Så nu är det långsam terapivirkning som gäller.
Jag som var så jäkla snabb. Och jag som hade så kul.
Snyft.


Idag när Kungen satt på toaletten sa han:

-Mamma...Är du bara min?
Mys-snyft. Visserligen sjöng han på en Richard Wolf-sång. Men ändå.
Snyft.

Inte för att det är något att fira.

Idag är det faktiskt min tur att år fylla.
Äsch, det är väl inget speciellt att hylla.
Äldre blir ju alla och att nån fyller händer ju ofta,
men jag blev hoppa-upp-och-ner-glad för min nya Oddmolly-kofta.

Det känns helt ok att fylla och bli äldre, jag gör det iallafall oftast utan att fasa.
Är ju bara egentligen när man råkar räkna själva åren man känner sig lite som Gustav Vasa.

Ha nu en riktigt härlig fredag!

Aj.

Fröken Majkis tog en liten flygtur, trots flygförbud. Snubblade och ramlade ner för altantrappen. Blev blå och uppskrapad på näsan som landade rakt på stenplattorna. Ser ut som om hon har gått tio ronder i en boxningsmatch.



Vi kallar henne numer för Majk. Majk Tyson.

En meter Kung!

Var på läkarbesök med Kungen idag...och det är klart att man måste växa lite nu när man är hela sju år. 3 cm längre än sist. 100 cm, 10 dm eller prick en meter lång.
Yeay!

Och farbror doktorn tror att vi snart kan ta bort Kungens krampmedicin helt. Ska bara ta ett blodprov nästa vecka, ser det ut som sist tar vi bort medicinen som han har haft sedan han fick sin hjärnskada för snart 6 år sedan.
Yeay igen!



Här ser ni en gosig bild tagen i helgen. När jag visade bilden för Majkis frågade jag:

-Vilka är det på bilden?
-Kungen och Majkis.
-Vad gör ni då?
-Pussas. Majkis tycker om Kungen.
-Tycker du om någon mer då?
-Aaa, tycker om mamma osså.....och älskar fredagsmys.

Jaha. Det är ju bra att veta var man står i skalan.
Strax under dillchips.

För 7 år sedan föddes en prins.

En alldeles perfekt prins med ett sår på ryggen. En prins som genom åren har lärt oss att livet inte alltid blir som man tänkt.



En prins som har lärt oss om oro, sorg och vanmakt...men också massor om lycka, kämparglöd, kärlek och mirakel.

En liten prins som nu har blivit en liten Kung.



Grattis på 7-årsdagen, älskade unge.

No more virkelivirk.

Det började med att jag fick som stickningar i vänsterhanden i förrgår. Och igår hade jag det i hela armen. Idag fortfarande stickningar i hela armen plus att pekfingret började rycka hejvilt. Åkte till tant doktorn, och tant doktorn sa tre saker:

Antagligen karpaltunnelsyndrom, antiinflammatoriska tabletter och virkförbud minst en vecka.



Men gaah, hur ska jag klara mig utan mitt virke?!
Och hur komiskt är det inte att få stickningar av virkning?
Och ger medicinen några bivirkningar? Ja. Ok. Den sista var dålig. Jättedålig. Förlåt. Jag ska sluta skriva.
Nu.

Plopp. Plopp. Plopp. Plopp... Plopp.

Kungen har tappat 4 tänder tidigare, i underkäken...men igår kväll tappade han sin allra första i överkäken.
Han börjar bli stor vår lille kille. Men det är klart att tänderna börjar hoppa ut hejvilt...
Snygg-Kungen börjar ju ettan till hösten.



Och när man tappar en framtand kommer ju tandfen med dubbla pengar.
Klart man blir skitglad liksom.

Äntligen känns vintern avlägsen.

För inte allt för länge sedan kändes det som om vintern aldrig skulle ta slut.
Åhh, vad härligt det är att nu äntligen kunna ta på barnen sina vårjackor när man ska gå ut om dagarna.



Overaller och tjocka jackor har bytts ut mot fågelkvitter och värmande stunder i solen. Snön har bytts ut mot fika på altanen.



Snöskottning har bytts ut mot knoppande träd och trädgårdpåtning och framför allt...virkade tomtar har bytts ut mot virkade chokladbollar.

Inte alltid lätt att vara en cool kille.

Var längesedan jag bjöd på lite kunglig skönsång...so here goes:



That´s my cool and I can´t take it off. Så sant som det är sagt.




Kände att jag ville göra något nytt i virkväg... så i helgen har det blivit virkat en sjal. Min allra första.



Väldigt troligt inte den sista.



Vill passa på att tacka fåret, Tommy, tjuven, lastbilen, Mcdonalds-draken och Pippi för att ni tog er tid att vara med på fotosessionen.

God fredag på er!

Kungen har gjort en ny upptäckt idag. Smurfhits. Väldigt bra och roligt tycker Kungen. Väldigt bra att Kungen har hörlurar som han kan använda när han lyssnar på Smurfhits tycker mamman och pappan.
Han har en alldeles speciell egenhet vår Kung. Som bara visar sig när han hör musik han gillar för allra första gången. Tungan kommer ut, viftar hejvilt och han liksom känner in musiken, känner in texten, med tungan.
Full koncentration och tungan rätt i munnen.



Måste nästan räknas som en slags superkraft, va?



Majkis hittade pappans mobiltelefon idag. Hon höll upp den och visade och började sedan trycka på knapparna och sa:

- Majkis sms:ar på telefonen!

Åh-hå, en sån smart dotter jag har, tänkte jag stolt, att hon redan vid så ung ålder har förstått vad man kan göra med en mobil. Jag frågade:

-Vem sms:ar du till då?

-Majkis sms:ar till ananas.

Kanske att hon inte är helt redo att få en egen riktigt än...

Och så var glada påsken slut.

Vi har haft en riktigt trevlig påsk, med målade ägg, en massa godis och god mat. Kungen fick en tjusig mössa, en Björn Skifs-skiva(ja, jag kan fortfarande inte rå för hans musiksmak), och två par fina strump-par i sina ägg. Majkis fick hårsnoddar, böcker, en liten båt, och en påskkärring-dräkt, plus att hon för första gången fick godis i sina ägg...och det märktes. Snacka om sockerkick.
Hon sprang runt som ett yrväder och utbrast i små glädjetjut då och då. Jag frågade henne i förbifarten:
-Majkis, är du inne i någon slags sockerchock?
Då stannade hon upp och sa frågande:
-SOCKERKAKA?! JAAAAAAAAAAA!!!....och sprang sedan vidare med armarna i vädret.

Lite virkat har det blivit i påsk också. Denna fick svägerskan i ett litet påskägg...då vi nyligen fått reda på våra barn ska få en liten kusin i höst.
Mysigt.



På lappen står det:

Jag är en vänte-uggla. Jag gör så att tiden går fort när man längtar efter något.

Och så en liten söt mössa till en liten söt tjej.

En riktigt glad påsk...

önskar vi er alla! Eller Gnad Påkk som Kungen säger. Eller Meeer Godiiis som Majkis säger.
Må era godisägg vara lika färggranna som era påskris och era vanliga ägg vara precis lagom kokta.
Må er ledighet vara lång och må ni slippa äta Janssons. Om ni inte, av någon konstig anledning, jättegärna vill äta Janssons förstås.
Och försök nu att inte äta upp hela din årsranson av godis redan under påsken. Är så lätt hänt, man tar en bit och så en bit till och vips är man uppe i sina 17 kilon.

Kungen föddes förresten på en skärtorsdag. Vilket Kungen gärna ville förtydliga genom att komma till världen med ett kejsarsnitt.
Neonatal-personalen satte dit ett gult papphjärta med hans namn och en liten kyckling på på hans kuvös. Över halva namnet var även hans fotavtryck stämplat. Fotavtrycket fick inte riktigt plats där det skulle eftersom de är mer vana vid riktigt små fötter där. Kungen var som en jätte på salen med sina trekommaett kilon, han vägde mer än vad hans två rumskompisar gjorde ihop. Det var många år sedan.
Om ett par veckor blir vår lille kyckling en sjuårig ungtupp.