För det räcker ju sjutton aldrig fram till jul. Men gott är det.
Idag blev det saffransskorpor. Goda, goda, saffransskorpor som jag gör varje år.
Kommer inte ihåg var jag tog receptet, det är inskrivet i min lilla blå receptbok. Min lilla blå receptbok som jag köpte när jag flyttade hemifrån. När jag var sådär stor och mogen. Och 19 år gammal.
Den lilla blå receptboken är också lite som en minnesbok. Första receptet i boken är på varm smörgåstårta. Som jag bjöd på på min 20-årsfest. För *host* antal år sedan.
Andra receptet är på kokoskyckling från Kenya. Som jag och min dåvarande pojkvän/ nuvarande sambo, nervöst bjöd mina föräldrar på ett par månader efter jag hade flyttat hemifrån. Gör inte kokoskyckling från Kenya. Det var inget vidare faktiskt. Men gör gärna saffransskorporna.
Saffransskorpor.
100 g smält smör
2 paket saffran a 0,5g
2 ägg
1½ dl socker
5 dl vetemjöl
1½ dl grovhackade hasselnötter
1½ tsk bakpulver
Rör ihop smör och saffran. Blanda i ägg, socker och mjölet blandat med bakpulver och nötter. Rulla ut degen i 3 längder, lika långa som plåten.
Grädda i 200 grader ca 10 min.
Ta ut och dela i sneda bitar, lägg skorporna ner med ena snittytan uppåt och rosta i 175 grader i ca 10-15 min tills gyllenbrun yta. Stäng av ugnen och låt skorporna ligga kvar till de svalnat.
Lycka till!(Och här vill jag poängtera att min dåvarande pojkvän och nuvarande sambo alltså är en och samma person. Annars hade det ju varit jättekonstigt. Och så.)
Jag har idag även gjort färdigt det sista på en kompis till snögubben jag virkelivirkade.
Tyvärr blev den precis lika kass på skridskor den med. Och då är det ju bra med en rejält bolstrad rumpa.
Och det är ju det jag alltid har sagt. Tror jag ska jobba på att bolstra upp min egen bak i jul. Jag menar, julbak har ju en så trevlig klang.