Mors dag.

 Idag är det mors dag. Grattis alla mammor där ute. Majkis firade mig idag genom att ge mig en bukett med rapsblommor. Så att jag skulle kunna göra min egen rapsolja. Fantastiskt.
Hon hade även målat en teckning. Som hon hade gömt under min madrass. Därav skrynkligheten.

 Det är en port. Med vakter som håller i stora polkagrisklubbor. Och om man går igenom porten får man äta godis i sängen och virka hur mycket man vill. Jag gillar hur hon tänker.

Jag firade mig själv genom att pyssla lite. Jag öppnade mitt photoshop för några dagar sedan och gjorde en ny tavla till fotoväggen i hallen.

 Idén till tavlan hittade jag på det ljuva Pinterest. Och jag gillade verkligen idéen. Tanken på att en dag kan bestämma hur ens framtida dagar ser ut...hur coolt är inte det?
Datumen på tavlan är min och sambos födelsedagar. Dagen vi lyckades springa på varann. Och barnens födelsedagar.

Och kommer ni ihåg mitt fantastiska mandelblomsträd som jag gillar så mycket?

 
Ja, bilden ovan är från förra året. Man blir ju lycklig ända in i själen. Och så direkt över till årets bild.

Nu är inte jag nån mandelsblomsträdexpert eller så....men jag skulle tro att den botaniska termen för att beskriva tillståndet skulle vara typ jäkligt stendött.
Så nu sörjer jag. Vill ni mig något så är jag i min morsdags-port.

Majkis målade en tavla. Jag med.

Jag och Majkis var målarsugna. Jag införskaffade canvasdukar. Penslar. Och akrylfärg. För akrylfärg torkar ju så väldans mycket snabbare än oljefärg. 

Majkis fick börja måla efter att vi hade klätt in hela vardagsrummet i vaxduk. Hon valde att måla en sommaräng med sköna pastelltoner.

En riktig gladtavla. Med ett glatt bi.

Sedan var det min tur att börja måla. Jag sprayade först halva tavlan med guldfärg. I garaget. Som liten bonus fick vi guldskimmrande garageväggar. Det piggar alltid upp. När sprayfärgen torkat började jag akrylkludda hejvilt.  Och potatistryckte cerisa prickar. Bokstavligen potatistryckte.  

Och till sist målade jag dit ett favoritcitat.

Citatet jag valde hittade jag för ett tag sedan på Pinterest. Och där stod det att det var Tolkien som hade skrivit de orden i en Sagan om ringen-bok. Urmysigt, tänkte jag. För jag gillar verkligen Tolkien. Och små hobbitar. Störtgillar hobbitar.
Jag fick för mig att kolla upp citatet på nätet. Och då visade det sig att det inte alls var Tolkien som hade skrivit orden. Näpp, inte alls.. Det var istället från början ett spanskt ordspråk. Poco a poco se anda lejos. Låter lite som en maträtt.

 Även med små, små steg kommer man långt till slut. Och det stämmer ju faktiskt.
Himla tur jag inte skrev Tolkien på canvasen hörrni. Då hade jag verkligen gjort en tavla.

Nu haver jag tavlat precis överallt.

 För ett tag sedan fick jag några fina, gamla guldramar av min rara mor. Jag la dem i en hög i vardagsrummet. Och där har de legat. Tills igår. Jag fixade till ett par texter i mitt photoshop och skrev ut. Och hängde upp.
I köket fick den lilla fina guld-vita ramen hamna. Och i den ett Majkis-citat. Ett citat från när hon var 4 år. Ett citat som passar bra i ett kök. Ett citat som jag ler åt varje gång jag går förbi.

 Det är väldans bra för själen att få le mycket. Det behövs i vintermörkret.

Även sovrummet fick sig en tavla. Den guldramen var aningens trasig på ett ställe. Så den målade jag vit med akrylfärg innan upphängningen.

 Inget citat denna gången. Utan bara mina innersta känslor angående min säng. Utskrivet på ett papper.
Låtom oss zooma in.

Jag gillar verkligen min säng. Alltså verkligen, verkligen gillar. Kanske speciellt eftersom att vi har en Kung som tycker att morgonen lika gärna kan börja 03.35. Jag gillar verkligen, verkligen Kungen också. Ungefär 3 timmar senare.

Säng-tavla.

Och så var glada påsken slut för denna gången. Majkis fick fyra påskägg överfulla med godis vilket innebär att hon har lördagsgodiset kirrat fram till midsommar ungefär. Kungen fick fina kläder och en mjukiskanin i sina ägg. Jag fick en Marabou saltlakritschokladkaka av svärmor. Den är slut.

Och i helgen när vi åkte bil sa jag till Majkis:

-Vad trött du ser ut, Majkis. Ta du och sov en stund.

Majkis blundade och sa:

-Ja, jag ska titta lite på mina drömmar.

Det var fint sagt, tänkte jag. Och gjorde en tavla i photoshop.

Jag hängde den över hennes säng, i hennes rum. Med hopp om att hon en natt ska drömma i just denna sängen. Och inte ligga och sparka på mig i min säng om nätterna.

När hon var 4 år sa hon att hon skulle sova i sin säng när hon blev 5 år. Kvällen hon fyllde 5 ändrade hon sig och sa att det var nog bättre att vänta tills hon fyllde 6 år.

Nu är hon 5½ och det senaste budet är att hon ska sova i sin säng när hon får en nattlampa som snurrar och lyser med röda hjärtan i taket. Precis en sån som Lola har. Ni vet, Lola i Charlie och Lola. En tv-serie. En engelsk tv-serie. En engelsk tecknad tv-serie.

Hon är inte dum hon.

Favoritstället. Och tavlan för att markera det.

Jag surfade in hos Weronica, som jag så ofta gör. Och hon tipsade om en poster som jag verkligen gillade. Och som vanligt tänkte jag: Något liknande skulle man ju kunna göra själv.
Och så gjorde jag det.

This is my favourite spot. Japp. Precis där. Där uppe i soffan är mitt favoritställe. Med en alldeles för stökig garnhörna till höger om soffan. Det är där jag sitter om kvällarna. Jag och mitt garn. Virkar och myser till härliga tv-program såsom Mia på Grötö och Melodifestivalen. Ja, där trivs jag ju allra bäst.

Och ni...ha en fortsatt mysig alla hjärtans dag.

Turkos-rosa loppisfynd.

Återvinningsbutiker. Jag gillar dem. Och speciellt den som ligger i vår lilla stad. För det verkar som att ingen som handlar där gillar det jag gillar. De köper mer krukor i form av svanar. Bruna tallrikar med beigea blommor. Och små stentroll som det står världens bästa mormor på. Och de som prissätter verkar inte heller ha nån jättekoll. Så chansen är stor att göra fynd. Behöver inte ens slåss om grejorna.
Vasen ovan köpte jag för 30 kr. Älskar. Rosa och turkost tillsammans gör mig glad.
Och den lilla ljusturkosa vasen nedan sen. Den med rosa blommor och gulddetaljer på. Ja, 10 kronor fick jag ge för den.

Min sambo brukar undra lite fint vad jag ska ha alla vaser till. Då brukar jag köpa 3 tio-pack tulpaner och stoppa en i varje vas och ropa glatt: PUH! HIMLA TUR ATT JAG HADE VASER SÅ DET RÄCKTE DEN HÄR GÅNGEN MED!

Och Kungen & Majkis-familjen spenderar ju en hel del tid i landstingens väntrum. Och jag har ju hört att det inte går så bra för landstinget. Deras ekonomi är ju ganska kass. Och nu börjar det även märkas i väntrummen.
Så här såg det ut på en väntrums-vägg sist vi var i landstingets lokaler:

Riktigt, riktigt hårda sparkrav nu alltså.

Sen, när jag skrapat min TIA-lott och dragit in storvinsten, kanske att jag skulle kunna bidra med något lite mer exklusivt till dem att sätta på väggen. Jag tänkte mig något sånt här:

Ja, jag vet, Landstinget. Ni behöver inte tacka. Bara roligt att kunna hjälpa till.

Familjen Jultoksson.

I helgen har vi varit i den härliga staden Göteborg. Träffa vänner, träffa syster, bo på hotell. Gott det. Och så gick vi ju förstås på Liseberg. Julmusik, glögg, snötäckta granar och en massa juleljus. Härligt, härligt för en jultok som mig. Och för Majkis som verkar ha tagit efter min känsla för julen.

Häromdagen, när vi fikade på pepparkakor, tittade hon upp, log och sa:

-Vet du vad, mamma? Det känns som julafton i hjärtat.

Var ju bara tvunget att bli en tavla.

Ja, det är väl så att barnen tar efter sina föräldrar en hel del. Men en del saker hittar de faktiskt på helt själv. För det måste jag säga. Jag har då aldrig, aldrig ropat RUMPA och samtidigt visat densamma för tanterna på badhuset. Iallafall inte sedan Majkis föddes.

Ha en fortsatt mysig söndag.

Piffad inramning.

Jag mår himla bra av att pyssla och vara kreativ...men ibland finns ju inte riktigt orken. Som när man har halsfluss. Och det känns som om man vill gå och lägga sig fast man redan ligger till sängs. Och så. 

Då passar det ju himla bra att gå på sådant pyssel som ger stor effekt för minsta möjliga ansträngning.

Min frisörlillasyster är inte bara väldans bra på att klippa hår. Hon är väldans bra på att teckna med blyerts också. Och jag, jag gillar korpar. Jag tycker att de är vackra. Och just därför fick jag snyggingen nedan av henne för ett gäng år sedan. Nu i dagarna pimpade jag tavlan med en ny passepartout. Tänk vad lite färg kan göra.

Visst sjutton ser fru Korp ut att trivas i sin nya blommande omgivning. Ett sånt där lightpyssel. Och jag känner mig faktiskt redan lite piggare.

Nu är det september. Höst minsann.

Och jag har gjort en tavla. Som påminner mig om sommaren. Den visar nämligen mitt favoritsemestermål i Sverige.
Jag såg för länge sedan något liknande någonstans på nätet men kommer tyvärr inte ihåg var.
Hur som helst. Jag köpte en kartbok på loppis för 15 kr. Målade en loppisfyndad ram vit. På det gamla sättet, med akrylfärg och pensel. För jag ville ha lite ruffig yta med synliga penseldrag. Att jag målade med pensel kan ju iofs också ha något med att göra att min vita sprayfärg är slut.

Till sist plockade jag fram en nål och rött bomullsgarn. Och broderade dit ett rött hjärta på kartan.


Fina Gotland. Och mitt i hjärtat...förstås finaste Visby.



Det det fiffiga med kartböcker är ju att det även är en karta på baksidan. Och det fiffiga med brodyr är att det även blir ett hjärta på baksidan.

Så tröttnar jag på att störtgilla Visby kan jag ju bara vända på kartbladet i tavlan och börja störtgilla staden i hjärtat på baksidan. Tror säkert att det är väldans trevligt i Kilanda också.


Här är tillexempel Kilanda kyrka. Kanske får bli en tur dit nästa sommar iallafall.

Morgonpepp.

Det här inlägget ville jag posta redan igår. Men det ville verkligen inte Blogger.

Vi var i Kolmården igår. Tittade på lite djur. Åkte lite linbana. Åt lite glass. Klappade lite killingar. Eller getingar som Majkis kallade dem. Och så hittade vi lite harsyreblad inne i skogen. Som Majkis gillade att småsmaska på. Har ni sett vilka härliga blommor harsyran har? Små och smultronblomsliknande. Och alldeles, alldeles ljuvliga.



Majkis: -När vi kommer hem måste vi borsta mina tänder jättemycket nu när jag ätit så mycket scilla.

*****************

Jag är ingen morgonmänniska. Kommer nog aldrig bli. Jag känner nästan aldrig att jag har sovit klart när jag går upp. För aldrig är sängen så skön som när man ska gå upp.

Hursomhelst ska jag jobba på en mödravårdscentral hela sommaren. Tidiga mornar ahead alltså. Jag beslöt mig för att göra en morgonpepp-tavla. Som ska möta mitt yrvakna jag som försöker piffa till sig om mornarna.
Och här är den.



Ha en riktigt go helg!

En tavla till hallen.

Jag har målat en liten hundtavla. Jag hittade en undanstoppad canvastavla som jag målade grunden till med blyerts för säkert ett par år sedan. Men jag kan inte riktigt komma ihåg var jag hittade originalbilden som jag målade av, det var ju ett tag sedan... Men hur som helst köpte jag mig i förra veckan ett litet paket med olika akrylfärger. Lite penslar. Och så äntligen blev tavlan klar.


Och lite irriterande är det ju att jag inte kommer ihåg var jag hittade bilden som jag målade av...får fundera vidare... Men nu hänger den iallafall på sin plats, i hallen:



Kungen är en riktig liten påskkille. Han är född på en skärtorsdag. Och han gillar verkligen att säga ägg. Ägg, ägg, ägg. Och ägg säger han när han trivs. När han verkar gilla läget liksom. Ägg.

Igår när han satt i sin vagn och sa ägg som vanligt sprang Majkis plötsligt iväg.
Och kom snabbt tillbaka. Nästa gång jag tittade till på Kungen såg han ut så här:



-Han ville ha dom sa han, sa Majkis.

Fina, hjälpsamma Majkis.

You cake my day.

Jag såg en poster med orden: You make my day. Och jag fick en idé. Jag ändrade på en bokstav och gav meningen lite ny mening. Fri tolkning.
En loppisfyndad ram fick lite vit färg och stämpelbokstäverna åkte fram. Igen. Stämpelistamp och lite bakelsemålning så hade jag en ny tavla. Eller snarare min lillasyster.



Fast jag är allt lite sugen på att göra en till mig själv också.

Och jag har skaffat mig en ny frisyr. Frisörlillasystern klippte nämligen mig idag. Och tog bort hela 30 cm på längden. Sambon tycker att jag ser ut som en bibliotekarie. Nu måste jag bara köpa mig en beige kofta. En rutig ullkjol. Och förstås fotriktiga skor. Så jag kan sparka ut sambon.

Stämpellycka.

I många, många år har jag letat efter mina stämpelbokstäver. Tänk så mycket pyssel jag har vela göra med dem under de åren. Men ingenstans fanns de. Tänkte att de försvann nog i flytten till huset för 5½ år sedan.
Häromdagen gav jag upp. Jag gick till bokaffären och skulle köpa nya. Men de var slut för tillfället.
På eftermiddagen kom mina föräldrar över. Jag beklagade mig för mamma att bokaffären inte hade några stämpelbokstäver...varpå hon säger:




-Sånadär stämpelbokstäver har vi i en ask på skrivbordet på kontoret. Vet i sjutton var de kommer ifrån.

MINA BOKSTÄVER FÖR BÖVELEN!! Åh glädje, åh lycka! Jag satte genast igång att pyssla. Stämplade bokstäver hejvilt på en canvasram. Målade en något skadad loppisfyndad ram vit. Och klistrade ihop.



Ganska passande i vårt sovrum.

Och Kungen tog nog lite för allvarligt på det här med "ut med det gamla och in med det nya" vid nyår. På nyårsafton tappade han sin sjunde tand. Och är nu storgluggarnas konung.

Jag gjorde en tavla.

Tyckte att det var dags att byta ut hösttavlan jag gjorde i höstas. Så igår kväll pysslade jag ihop en ny tavla i photoshop. En jultavla.
Jag hade även en väldans fin vintage-ängel sparad i en mapp som jag passade på att skriva ut när jag ändå hade skrivaren framme. Som fick sitta i ramen brevid.



Gissar att det är lite svårt att se vad det står på tavlan på bilderna ovan så här kommer själva bilden i sin helhet.



Och vet ni vad? Kungen har lärt sig att säga ordet igen. Vadårå, tänker ni, han pratar ju en hel massa? Jovisst gör han, men han citerar bara låtttexter och härmar det andra säger. Ramsor och fraser. Har inte haft någon fungerande muntlig kommunikation.
Vi har i flera års tid övat på att han ska säga igen när det är något han vill göra fler gånger. Och visst har han har sagt igen. Fast bara efter det att vi har sagt igen.
Men nu. Nu har han börjat säga igen helt spontant när något är roligt. Detta mina vänner ,är stort. Kungen har öppnat en liten, liten dörr till det som kallas kommunikation.

Och jag är så himla stolt. Igen.

Fredagspyssel.

Hittade ett citat jag gillade mycket inne hos Weronica. Väldigt titta-in-ofta-vänlig blogg. Jag gillar verkligen bokstäver i inredning, så jag skrev in texten i mitt photoshop.




Skrev ut. Ramade sedan in. Och ställde på tavellisten i tvrummet. Och helt plötsligt kändes ju hösten lite mer ok.
De två små kronorna till höger om tavlan hittade jag på loppis. Kostade 3 kr styck. De var bruna med gulddekor. Fast inte så länge efter det att jag hade fått tag på dem. Såklart.
Lite vit sprayfärg gör ju det mesta mycket finare.



Och nu till rensa-i-röran-hösten-2010. Det går bra. Snart uppe i 200 bortrensade grejor. Och det är såååå skönt att bli av med en massa skrutt. Barnens garderober är rensade. Min garnhög. Och ett köksskåp. Och alla mina gamla inredningstidningar.
Vi har skänkt bort, lagt i återvinningen och kastat. Jag och sambon tänkte att vi ska lära oss det här med Tradera.
Så vi kan sälja lite också.

Hur mycket får man för en burk gurkmeja som gick ut 2004 nu för tiden?

Ha den godaste av fredagar.