
I helgen åkte jag, pappan och Majkis till Stockholm. Där överraskade vi Majkis genom att gå på Melodifestivalsfinalen. Och hon blev hoppauppochnerglad över att hon skulle få se sin absoluta favorit. Yohio. Det var vi och 29997 andra i Friends arena. Vi satt allra högst upp, allra längst bort från scenen. Och Yohio är ju inte särskilt stor i verkliga livet. Men Majkis verkade mycket nöjd med att typ ha sett sin stora idol. Som i lördags var väldigt, väldigt liten.
Och jag var väldigt nöjd när vi gick på stan och jag helt oförhappandes sprang på Leilas General Store.
VARFÖR HAR INGEN BERÄTTAT FÖR MIG ATT HON HAR ÖPPNAT AFFÄR I STOCKHOLM?!! FATTAR NI HUR NÄRA DET VAR ATT JAG MISSADE DET!!?
Jag skulle kunna tänka mig att flytta in och bo i Leilas General Store. For ever. Ni kan komma och hälsa på.
Annars då? Jo då, jag känner mig pigg som en vårblomma.
Ungefär som den här vårblomman.
Men ändå.
Tulpanen som gjort något slags ansiktsplask rakt ner i plåten hade tydligen inte fått något vatten av mig på ett tag. Därav ansiktsplasket. Och det är nog lite där det klämmer för mig med. Aningens brist på energipåfyllnad. Då blir det gärna en tulpanface in the plåt-feeling. Planen är att jag ska ändra på det. Plan energipåfyllnad äro påbörjad. Hur svårt ska det va? Finns ju så mycket som man får energi av. Idag fick jag tillexempel vårens allra första bukett plockad av Majkis.
Som vi har längtat. Och nu är vi äntligen där. Våren.
Bara en sån sak.















































