Baka, baka.

Vi har bakat lite i helgen. Sambon och Majkis bakade pepparkakor. Majkis tyckte att degen var godast. Det tyckte mamman med. Sambon tyckte att vi kunde ha köpt en burk med pepparkakor för 10 kr istället för att baka själva.

Jag bakade lussebullar. Och jag skulle tro att det var de godaste bullarna jag någonsin hade bakat.
Jag hittade receptet hos Linneas skafferi.

Kopierat från Linneas skafferi:

Saffransbullar med vit choklad ca 50 stycken:

50 g jäst
6 dl mjölk
1 g saffran (två kuvert)
175 g mjukt smör
1 ägg
1 1/2 dl strösocker
1/2 tsk salt
ca 16 dl vetemjöl

Häll upp mjölk i en kastrull och blanda i allt saffran. Sjud ett par minuter tills allt saffran blandats med mjölken. Tag av från spisen och låt svalna.
Smula ner jästen i en degbunke och slå den kalla degvätskan över, blanda tills all jäst har lösts upp. Skär det mjuka smöret i små kuber och tillsätt dem, några i taget. Blanda i ägg, socker och salt. Arbeta på låg hastighet in mjölet, lite i taget. Öka hastigheten och arbeta degen väl i cirka fem minuter. Låt jäsa under bakhandduk till dubbel storlek.

fyllning:

400 g vit choklad
ca 200 g mjukt smör

Stjälp upp degen på mjölat bakbord och arbeta snabbt igenom den. Dela degen i två delar. Kavla ut till en tunn platta och bred ut hälften av det mjuka smöret. Hacka den vita chokladen i riktigt små bitar och fördela hälften jämnt över smöret. Rulla ihop till en rulle och skär i cirka 1 1/2 centimeter breda bitar. Upprepa med den kvarvarande degen. Lägg dem i bullformar och låt jäsa i cirka en timme. Pensla de jästa bullarna med uppvispat ägg och strö pärlsocker över. Grädda i cirka 20 minuter i 180 grader. Låt svalna på galler.

Bullarna är som allra godast lite varma, så glöm inte att värma på den lite innan du serverar dom!

Och halleluja så jäkla goda de blev. Rekommenderas varmt.



Oj jösses, vad mycket kalorier tänker ni när ni läser receptet. Det är lugnt säger jag. Bullarna är ju gula. Då innehåller de ju bara c-vitaminer. Och eventuellt lite fibrer.

Mössa. Mössa. Mössa. (mössa)

Senaste tiden har det blivit en del mössor. Tre barnmössor och en i vuxenstorlek. Två av barnmössorna ser ni ovan. Den tredje lyckades jag ge bort innan jag hann föreviga den på bild. Men den var rosa. Med röda ränder. Och en grå blomma.



Den fjärde mössan. En polkagrisglad mössa. I vuxenstorlek.

Jag har fått frågan några gånger hur jag gör stjärnorna som jag har på mina mössor.

Stjärnorna kommer från Drops design och receptet kommer här:

Stjärnblomma
Virka 4 lm och virka ihop dem till en ring med 1 sm.
1:a v: virka 10 fm om ringen.
2:a v: * virka 4 lm. Sedan 1 sm i den 2:a lm från nålen, 1 fm i nästa lm, 1 st i den sista lm, hoppa över 1 fm från v under och gör en sm i nästa fm *, upprepa *-* totalt 5 ggr. Klipp tråden och fäst.

Och när jag ändå håller på att virkelivirk-tipsar så måste jag ju nämna Erica Laurell. Hon har just nu en adventskalender där hon lägger upp ett juligt mönster varje dag fram till jul. Hennes blogg hittar du HÄR. Mycket värt ett besök.

Ha nu en riktigt härlig och snövit helg!

Ett om dagen är bra för magen.

Första december. Och dags för paketkalender igen. Den här fina stickade och pysslade barnens farmor ihop förra året till Majkis. Och nu är den alltså uppe igen.
Varje morgon ligger det en lapp i dagens socka. Och på lappen står det var dagens klapp ligger. På så sätt behöver man ju inte ha alla klappar klara till den första december.
Tur. För det hade vi verkligen inte.



Ett litet decemberpyssel. Förra året slog jag in hela tavlor i fint julpapper och snörade runt röda band. Iår gjorde jag lite annorlunda. Jag målade en ram vit, ramade in fint julpapper och snörade runt fint rött band. Nöjd.

Kungen tycker att hans lillasyster låter lite för mycket. Men ibland säger hon ju roliga saker som han gärna tar efter. Det senaste som Kungen har snappat upp och gärna säger, låter lite kaxigt. Iallafall när det kommer från en kille som bara kan vända sig från sida till sida:



-DU KAN INTE TAAAA MIIIIIG!!

Advent är mörker och kyla.

Burr burr. Kallt kallt.

Vi hade en väldans mysig födelsedag. Och Majkis tackar så mycket för alla fina hälsningar.
Vi hade ett riktigt snöyrväder i helgen så hälften av gästerna kunde tyvärr inte komma.

Nu ska jag visa två bilder från vår altan. Och sen kommer en fråga.

Altanen idag:


På altanen, en ljummen sommarkväll i juli, i glada vänners lag:



Och nu till frågan:

När det är sommar, njuter man verkligen som man borde? Jag menar så där riktigt _ordentligt_ njuter av värmen och solen? Gör man verkligen det?

Nästa år ska jag påminna själv. Att verkligen, verkligen njuta.

Men först ska jag verkligen njuta av advent.
Trots mörkret och kylan.

"Jag önskar mig en Barbie-docka. Och en legobit."

Just idag för 3 år sedan föddes en liten flicka. Världens finaste. Och vi gav henne det finaste namn vi visste.
Hon fick heta Majken.

Det vi inte visste då var att det var ett riktigt litet yrväder vi hade fått. Ett litet, gulligt yrväder med skinn på näsan och en underbart skön personlighet.

Idag, 27 november, är det alltså Majkis födelsedag. Jag påminde henne om det igår kväll, och fick till svar:

-Ja-a, imorgon fyller jag år. 3 år. Sjunger du för mig då, mamma?



Trollungen Majkis, 2 veckor gammal.

Lilla Majkis, tänk att du alldeles nyss var så liten.
Idag är det din dag. Och ja, mamma sjunger gärna för dig.

Grattis på födelsedagen, älskade unge.

Äntligen har vi pipat i sovrummet!

Vår ljuvliga tapet från Pip Collection har äntligen fått komma upp på väggen. Jag slipade, min snälla far spacklade, jag slipade, min snälle far spacklade, jag slipade, jag målade, jag spacklade lite till, målade en gång till och min snälle far tapetserade. Förut var tapeten tråk-blå. Med tråk-blå bård.
Nu är det vitt på tre väggar och den väldans härliga Pip-tapeten på en vägg. Jag säger inte att det är en fondvägg. För det är ute har jag hört.



Nu ska bara listerna upp imorgon så kan vi börja flytta tillbaka alla sovrumssakerna som för tillfället ockuperar hela vardagsrummet.

Och Majkis söta bästa kompis fyllde ju tre år förra veckan. Hon fick tre virkelivirkade Kungen & Majkis-bakelser i sitt paket.



Igår trotsade jag iallafall vårt knökfulla vardagsrum. Jag knölade mig längst in till de stora fönsterna. Jag hade ett mål. Kunde inte hålla mig längre.
Nu sjutton åkte ljusstakarna upp.

Jag gjorde en tavla.

Tyckte att det var dags att byta ut hösttavlan jag gjorde i höstas. Så igår kväll pysslade jag ihop en ny tavla i photoshop. En jultavla.
Jag hade även en väldans fin vintage-ängel sparad i en mapp som jag passade på att skriva ut när jag ändå hade skrivaren framme. Som fick sitta i ramen brevid.



Gissar att det är lite svårt att se vad det står på tavlan på bilderna ovan så här kommer själva bilden i sin helhet.



Och vet ni vad? Kungen har lärt sig att säga ordet igen. Vadårå, tänker ni, han pratar ju en hel massa? Jovisst gör han, men han citerar bara låtttexter och härmar det andra säger. Ramsor och fraser. Har inte haft någon fungerande muntlig kommunikation.
Vi har i flera års tid övat på att han ska säga igen när det är något han vill göra fler gånger. Och visst har han har sagt igen. Fast bara efter det att vi har sagt igen.
Men nu. Nu har han börjat säga igen helt spontant när något är roligt. Detta mina vänner ,är stort. Kungen har öppnat en liten, liten dörr till det som kallas kommunikation.

Och jag är så himla stolt. Igen.

Bråda tider.

Tomten har mycket att göra nu. Måste kolla alla önskelistor. Måste fixa paket. Måste besikta släden och hoppas den går igenom iår med. Och ja, just det.... tomten måste ju tvätta kläderna så de är riktigt fina till den stora dagen.



Tomteklädstrecket är virkat i rött och vitt Jubileumsgarn. Virknål nr 3,5. Inget mönster, frihandsvirkat.
Nu ska jag bara hitta en bra plats att hänga tomtens upphängda kläder på. Över dörrarna på vitrinskåpet är ju inte vidare värst praktiskt. Speciellt inte när glöggmuggarna står där innanför.

Hade nyss föräldrarna över på lite fika. Pappa hjälpte till med spacklingen i sovrummet. Snart ska vi slippa (och slipa) de icke snygga blå tapeterna. Med den matchande blåa bården. Äntligen.
Och det ska bli väldigt skönt att slippa ha hela sovrummet i vardagsrummet.
Hursomhelst...jag slängde ihop en saffranskaka till fikat.

Saffranskaka

2 ägg
3 dl socker
1 påse saffran, mortlat
200 g smält smör, avsvalnat
1½ dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Smöra och ströbröa en form med löstagbar kant.
Vispa ägg och socker fluffigt. Blanda i det smälta smöret och mjölken. Häll i saffranet. Blanda vetemjölet med bakpulvret och rör sedan ner i smeten.
Häll i smeten i formen och grädda i 175 grader i 45 min. På nedersta hyllan i ugnen.

Lycka till.

Jag lyckades, av okänd anledning, lägga i dubbelt så mycket bakpulver som det skulle vara. Det gick ju ganska bra ändå. Men inget som jag rekommenderar. Det finns en anledning till att ni inte får se hela kakan i bild. Om man säger så.

Och ha nu en fortsatt fin söndag.

Fortfarande bara smyg-juligt.

Igårkväll pysslade jag ihop en dörrkrans. En stor maffig dörrkrans i moffig grön mossa. En liten välkommenskylt i zink får pryda kransen så länge. Kanske lägger till något när vi kommer lite nämre jul.
Jag köpte Sarah Dawn Finers julskiva häromdagen. Kunde inte låta bli när den låg precis brevid pepparkakorna i affären. Om skivan var finstämd och vacker? Jajamän. Var den vintrig? Jorå. Var den så där julig så det ploppade julgranskulor ut ur öronen? Näpp, inte. Men den passar ju absolut nu när man kör lite lightjul så där.




Majkis är inte så intresserad av kläder och så. Man får istortsett ta på henne vad man själv tycker. Än så länge.
De enda gångerna Majkis själv har valt kläder i affär har hon valt:
En grön spindelmannentröja.
En Byggare Bob-tröja.
Och en tröja med monstertrucks på. Fast hon säger att det är traktorer.

Häromveckan köpte jag ett fint diadem med en rosett på till henne. För att jag själv tycker det är så himla fint med diadem. Och med rosetter.
Majken tog glatt emot diademet. Och sa tack så mycket. Satte på sig diademet, som bilden visar nedan, och sa:



-Kolla mig då mamma! Jag är en pirat.

Bara lite smyg-juligt.

Alltså nu börjar det verkligen kännas jul i hela mig. Jag har än så länge köpt fyra jultidningar. Och inspirationen flödar. Jag vill börja pyssla, pynta, slå in paket och koka knäck. Och ha gran. Julkorten är redan framkallade, skrivna och ligger i sina kuvert. Jag vill ut i skogen och hämta mossa. Ha ljuvlig grön mossa i varje vrå. Jag vill torka clemetin-skivor i ugn. Ha polkagrisar i fina glasburkar. Ställa upp mina god jul-bokstäver. Jag vill göra julgodis i mängder. Och jag vill äta julgodis i mängder.

Men jag får nog ta och hejda mig lite. Än så länge så har jag bara fixat lite, lite i köket. Nya rödvita gardiner. Eller ja, gardiner och gardiner.... egentligen rödvita handdukar för 19 kronor styck från ÖoB, som jag har hängt upp i fönsterna. Med lagom väderochvind-slitna träklädnypor.



Säger som Ernst. I det enkla bor det vackra.

Kunglig mössa.

Tyckte att det var dags för Kungen att få en ny mössa. Jag virkelivirkade en till honom i helgen. Som matchar hans fina gröna vinterjacka.



Kungen verkar nöjd.

Vi har haft en bra helg. Kungen hamnade huxflux på hans kortisboende då de hade avbokningar där och undrade om inte Kungen ville komma dit över helgen. Och det passade ganska bra då vi hade kalas i helgen. Sambon fyllde hela 35 år. Bara 15 år kvar för honom till 50 nu. Om 15 år är jag bara 48. Som en nyponros.

Och eftersom Kungen inte var hemma, passade vi på att i lördags ta med Majkis på hennes allra första bio. Prinsessan Lillifee. Spännande. Hon var så uppspelt att hon inte kunde stå still i väntutrummet utanför biosalen. Under hela reklamen sa hon upprepat, högt och ljudligt: NU BÖRJAR ÄVENTYRET!
Efter en kvart ville hon gå hem.
Men vi höll ut hela filmen. Och så här i efterhand så tyckte hon att det var väldans mysigt med bio. Iallafall att äta popcorn.

Just nu är jag väldigt sugen på Daimglass med onaturligt mycket chokladsås på. Men nu är det ju så att har jag har börjat mitt nya liv. Igen. Så nu får det bli naturell yoghurt. Med några microtinade jordgubbar i.
Ja, bra tänkt där... det kommer säkert ta bort suget.

Första julbaket är inte så bra.

För det räcker ju sjutton aldrig fram till jul. Men gott är det.

Idag blev det saffransskorpor. Goda, goda, saffransskorpor som jag gör varje år.
Kommer inte ihåg var jag tog receptet, det är inskrivet i min lilla blå receptbok. Min lilla blå receptbok som jag köpte när jag flyttade hemifrån. När jag var sådär stor och mogen. Och 19 år gammal.

Den lilla blå receptboken är också lite som en minnesbok. Första receptet i boken är på varm smörgåstårta. Som jag bjöd på på min 20-årsfest. För *host* antal år sedan.
Andra receptet är på kokoskyckling från Kenya. Som jag och min dåvarande pojkvän/ nuvarande sambo, nervöst bjöd mina föräldrar på ett par månader efter jag hade flyttat hemifrån. Gör inte kokoskyckling från Kenya. Det var inget vidare faktiskt. Men gör gärna saffransskorporna.

Saffransskorpor.

100 g smält smör
2 paket saffran a 0,5g
2 ägg
1½ dl socker
5 dl vetemjöl
1½ dl grovhackade hasselnötter
1½ tsk bakpulver

Rör ihop smör och saffran. Blanda i ägg, socker och mjölet blandat med bakpulver och nötter. Rulla ut degen i 3 längder, lika långa som plåten.
Grädda i 200 grader ca 10 min.
Ta ut och dela i sneda bitar, lägg skorporna ner med ena snittytan uppåt och rosta i 175 grader i ca 10-15 min tills gyllenbrun yta. Stäng av ugnen och låt skorporna ligga kvar till de svalnat.

Lycka till!

(Och här vill jag poängtera att min dåvarande pojkvän och nuvarande sambo alltså är en och samma person. Annars hade det ju varit jättekonstigt. Och så.)

Jag har idag även gjort färdigt det sista på en kompis till snögubben jag virkelivirkade.



Tyvärr blev den precis lika kass på skridskor den med. Och då är det ju bra med en rejält bolstrad rumpa.
Och det är ju det jag alltid har sagt. Tror jag ska jobba på att bolstra upp min egen bak i jul. Jag menar, julbak har ju en så trevlig klang.

Välkommen vintern.

Och hej hopp så var vintern här.
Något slirigt på vägarna men i övrigt är det ju underbart härligt. På förmiddagen sken solen på snötäcket samtidigt som det dalade ner stora flingor. Vackert, vackert.



Visserligen hade jag stora planer på att gå ut i skogen och plocka mossa idag. Och pyssla ihop en snygg dörrkrans. Men vad sjutton.... jag fick göra det bästa av situationen, avvakta med mossplockandet, stanna inne, på med julmusiken, fixa en kopp te, hoppa upp i soffan och bläddra lite i min nya bok.



Boken fick jag helt oväntat på posten igår. En present som tack för att jag virkade ett brudpar till min kusins bröllop i somras. Jag sa att jag inte ville ha något för dem, så det var verkligen inte behövligt, men jag blev ju förstås väldans glad för boken!
TACK så mycket snälla faster E!

Myshelg i Vimmerby.

Vi överraskade Majkis i helgen med en resa till Vimmerby och såklart ett besök på Astrid Lindgrens värld. Kungen var på sitt korttidsboende i helgen.

Och så här glad blev Majkis när vi kom fram till hotellet och sa att vi skulle sova över där på natten:



-Inte sova på hotell i Vimmerbyn. Sova hemma.

Humöret blev dock snabbt bättre och vi letade efter nånstans att fika. Det var stängt. Hela Vimmerby var sjutton stängt. Synd. Det såg ut att finnas en del mysiga inredningsbutiker. Irriterande att bara kunna se in i skyltfönsterna.
Hur som helst. Det slutade med att vi åt friterad banan på en kinakrog. Gott fika.



På söndagsmorgonen bar det av till ALV. Och det var supermysigt. Solen var närvarande hela dagen och det var så där juligt frostigt och bitande kallt på kinderna.









På kvällen, när vi kommit hem och det var dags för läggdags, kunde Majkis inte sluta prata om Astrid Lindgrens värld. Om Pippi. Och Emil och Ida. Och hästen hon red på. Kling och Klang. Och Prussiluskan. Och så lite om Pippi igen.

Lycka.

I drömmen är allt möjligt.

Men oftast ser verkligheten annorlunda ut. I verkligheten är det skitsvårt för en virkad snögubbe att åka skridskor.
Men man ska inte ge upp sina drömmar.



Man vet ju aldrig. Har man en dröm och jobbar tillräckligt hårt, så kanske, kanske drömmen blir verklighet en dag.




Och blir det inte som man vill kan man ju alltid ta till lite hjälp från photoshop.

Snögubben är virkelivirkad med Svarta fårets Tildagarn. Frihandsvirkad. Virknål 3.0.
Skridskorna är gjorda av dubbelvikt grått fleecetyg. Och gem.


Vår Majkis fyller 3 år om några veckor. Fattar inte vart åren har tagit vägen. Har verkligen blivit stora tjejen nu. Och det är knappt man hänger med i utvecklingen. Igår målade hon av mig och pappan. Vart sjutton har huvudfotingarna tagit vägen?!



Pappan åker rutschkana.



Mamman. De röda plupparna på sidan av huvudet är öron, alternativt, eftersom Majkis ser ut att ha fångat mig med mitt morgonhumör på, så kan det också vara små horn.

Tänkte även bjuda på lite fredagsunderhållning. Ett youtube-klipp.
Några collegegrabbars version av Gagas Bad romance. Klickeliklick. Härligt.

Ha en riktigt go helg!